Om hur träning till assistanshund går till

Det är delvis individuellt vägen till en assistanshund ser ut. I dagsläget står svenska brukshundsklubben för lämplighetstester, examinationer och årsprover. Det är dem som kvalitetstestar instruktörer samt förare med hund. Till dem kan man alltid höra av sig med frågor. Lättast att gå via deras hemsida svenskabrukshundklubben.se

Det finns tre olika alternativ hur en får en examinerad och certifierad assistanshund.

– köpa en färdig tränad assistanshund. Kostnad cirka 150 000 kr

– träna hunden själv tillsammans med instruktör som stöttar och hjälper. Kostnad i genomsnitt 30 000 kr

– träna hunden själv. För göra detta krävs att man har erfarenhet av hundträning.

Alla hundar genomgår samma tester. Innan utbildningen börjar ska hunden genomgå ett BPH och lämplighetstest, det vill säga ett test där man ser att hunden är lämplig och inte har några rädslor, aggressioner och att den har förmågan att kunna slappna av.

Själva utbildningen brukar man säga tar i genomsnitt ett år. Men det beror på omständigheter runtomkring framförallt. Min första hund tog tre år och Diezel tror vi kommer ta exakt ett år och med Diezel har jag inte haft möjlighet att träna så intensivt som jag hade velat.

När hunden kan alla moment enligt ett måldokument som finns examineras hunden och sedan görs det årsprov varje år för att se att hunden har kvar alla sina färdigheter.

Att träna hund utan muskler kan vara lite knepigt. När jag började för elva årssedan hade jag betydligt mer rörlighet och muskelkraft än idag men ingen aning hur jag skulle lösa olika situationer. Det var knepigt med koppel, att inte ha så stark röst, att leka och så vidare. Men jag satte kopplet i Permon. I början kunde jag klicka själv,  vilket jag använde väldigt mycket för belöning och visselpipa för att kalla in hunden. Det krävs ett nära samarbete med assistenten. Idag gör assistenten allt det fysiska men det är jag som tränar. Något som jag alltid varit noga med är att det är mig hunden är med. Oavsett om det är assistenten som håller i leksaken så är det jag som leker. Klickar assistenten så kommer godiset ifrån mig. Assistenten lägger alltid godiset mellan tumme och pekfinger i vänster hand , min ”godishand”. Jag kan inte längre vissla i visselpipa men det är till mig Diezel kommer till om assistenten visslar. Och ALLID från mig belöningen kommer. Vissa dagar har jag inget tal, då är assistenten min röst. Så, det viktigaste för att jag ska kunna träna hund är att jag har ett nära samarbete med alla mina assistenter. För de gör allt det fysiska men det är jag som tränar och tar hand om min hund

När Diezel hämtar saker går han upp på fotplattorna för att lägga det i mitt knä. Han är tränad så han inte trampar på fötterna. Jag tror att jag skrev sist att han larmar innan jag blir dålig eller att han är väldigt nära när jag har mycket ångest. Det har jag tränat in på så sätt att han har bjudit på ett beteende som har fallit samman när jag blivit dålig. Det beteendet har då belönats och alltid blivit belönat där jag vill ha honom i situationerna, oftast nära mig men på ett ställe där han inte är i vägen så assistenterna kan jobba. Och nu när han har lärt sig att larma som jag kallar det så ersätts hans naturliga beteende till att han tar en flärp i munnen som han har hängandes runt halsen. På så sätt blir det tydligare för omgivningen att förstå honom. Han kan även hämta andra assistenten om den är i rummet bredvid eller hämta fler personer om mina assistenter behöver hjälp med att visa flärpen.

Jag bor nära Göteborg där det finns en ideel förening som heter hjälpande tassar. Där är vi en grupp med både assistanshundar och ”vanliga” hundar. Vi har gemensamma träningar och promenader där vi hjälps åt. Dem kan man också alltid vända sig till om man har frågor. De har också en hemsida hjalpandetassar.se där står mer information.