Du förväntar dig att säga upp dig från ett jobb, inte få sparken. Du förväntar dig att vara gift med din partner för resten av ditt liv, inte lämna in en skilsmässoansökan.  Du förväntar dig att bli gravid med lätthet, inte behöva gå igenom ett antal fertilitetsbehandlingar och missfall längs vägen. Du förväntar dig att uppfostra ett friskt barn, inte behöva välja musiken till hennes begravning. Du förväntar dig att få kärlek, stöd och hjälp av din familj, inte bli utfryst av dem. Du förväntar dig att leva ett långt och hälsosamt liv, inte att få en diagnos.

Verkligheten lever inte alltid upp till de förväntningar och drömmar vi har, så när livet fylls av besvikelser, förluster och sorg känner vi oss ofta överrumplade, förvirrade och ledsna. Tyvärr stod inte “känslomässigt välmående” på skolschemat, och ordet sorg förknippas främst med döden, så ofta vet vi inte ens att det är sorg vi känner när vi går igenom andra smärtsamma livshändelser.

Definition av sorg

Sorg per definition är det naturliga emotionella svaret på någon typ av förlust eller större förändring i livet. Det är det känslomässiga lidande vi känner när något eller någon är borta. Normalt tänker vi på döden, en separation eller förlusten av ett kärt husdjur. Men det finns också subtila förluster som att förlora sin självkänsla eller sitt självförtroende, att förlora sin hälsa eller välbefinnande, eller när vi upplever en stor ekonomisk förändring. Det kan även vara en förlust av ett jobb som vi kände oss trygga och säkra i, eller förlusten av en roll som ”VD” eller “sjuksköterska” efter pensionering. Sorg och förlusthändelser är en del av livet, och det finns tyvärr ingen väg runt det.

Fem stadier av sorg

Låt oss ta en närmare titt på de fem stadier av sorg som fastställts av Dr Elisabeth Kübler-Ross. Låt mig först påpeka att det finns många missuppfattningar om de fem faserna som Dr Kübler-Ross har skrivit om i sina böcker. Vi tänker ofta att de olika faserna ska ta si och så många dagar, veckor eller månader, och att de ska följa i kronologisk ordning efter varandra. Tyvärr är det inte så enkelt. Faserna beskriver de känslor och tillstånd som kan pågå efter en förlust, och de kan vara från några minuter upp till dagar, månader och i sällsynta fall år. Vi tenderar att hoppa fram och tillbaka mellan de olika faserna, och ibland gå genom en fas flera gånger. Alla sörjer olika, och hur vi sörjer är lika unikt som våra egna fingeravtryck.

  1. Förnekelse: Världen känns meningslös och överväldigande, och du befinner dig i ett tillstånd av chock. Du försöker hitta ett sätt att hantera och ta dig igenom dagen, men känner dig helt avdomnad och orkeslös. Förnekelse betyder inte att du ”glömmer” av vad som hänt, det är helt enkelt naturens sätt att bara släppa in så mycket information som du kan hantera just i dagsläget.
  1. Ilska: Ilska tvingar dig att känna något igen, ersätter den avdomnade känslan och ger dig struktur och förmåga att göra någonting åt din situation. Även om det kan kännas obehagligt att visa din ilska så är den är en viktig del av läkningsprocessen.
  1. Förhandling: Det är där uttalanden som ”Tänk om …”, ”Om bara …” kommer fram. Din högsta önskan är att livet återvänder till det som var, och om du bara kunde så skulle du gå tillbaka i tiden och ändra resultatet. Skuld är ofta en följeslagare i förhandlingsstadiet, då du kanske känner att du inte kunde göra något för att stoppa det som hände, oavsett om det var omöjligt att göra någonting eller inte.
  1. Depression: Känslan av sorg går ner på ett djupare plan, djupare än vad du någonsin trott var möjligt, och det känns som om det kommer att vara för evigt. Det är viktigt att förstå att denna depression är inte ett tecken på psykisk sjukdom. Förlusten av det liv som du hade är deprimerande, och det är helt normalt att känna på det sätt. Det finns ingenting att diagnostisera eller medicinera bort, utan vad som är viktigt i den här fasen är att hitta stöd för att ta itu med sorgen på ett sunt sätt. Stödet kan komma från vänner, nära och kära, kollegor eller professionell hjälp.
  1. Acceptans: Acceptans förväxlas ofta med att vara ”ok” med vad som hänt, men det är inte fallet. Självklart kommer du aldrig känna dig ”ok” med att ha förlorat en nära anhörig, din trygghet eller din hälsa. Acceptans i den här kontexten har mer att göra med insikten att livet aldrig kommer att bli detsamma igen. Det kommer alltid att finnas ett ”före” och ”efter”. Acceptans handlar om att lära sig leva med det som hänt. Det betyder att du måste justera dina planer, mål och drömmar i livet. Acceptans betyder inte att du kan ersätta det som gått förlorat, utan det innebär att du får chansen att hitta ny mening och glädje i livet.

Det kanske låter nästintill omöjligt att nå fram till acceptans, men det är där du kan ta tillbaka din makt över din känslomässiga välbefinnande. Istället för att fråga dig ”Varför hände detta mig?” (tro mig, du kommer aldrig att få ett bra svar på den frågan), börja ställa dig själv följande frågor:

  • Vad har jag lärt mig av den här erfarenheten?
  • På vilket sätt kan det inspirera mig att förändra mitt liv till det bättre?

Så vem är jag att tala om för er att läkning efter en stor sorg är möjlig?

Den 16 december 2006 fick vår tre månader gamla dotter Ingrid diagnosen spinal muskelatrofi typ 1. En dödlig genetisk sjukdom som vi hade aldrig hört talas om tidigare krossade våra liv och våra hjärtan. Läkaren förklarade att de flesta barn som föds med SMA typ 1 lever i cirka 8 månader, så vi fick långsamt anpassa oss till verkligheten, och i bästa fall fem månader till med vårt förstfödda barn. Ingrid somnade in den 14 maj 2007, fyra dagar innan sin 8-månadersdag.

Det kändes som om mitt liv tog slut. Jg förlorade inte bara min dotter, utan även de drömmar och förhoppningar jag hade om att se henne växa upp. Jag förlorade förtroendet till livet och till min förmåga att få ett friskt barn. Jag förlorade min roll som mamma då jag inte längre hade det fysiska beviset av ett barn hos mig. Jag förlorade mitt sociala liv, eftersom jag inte längre gick till de mammagrupper jag deltagit i med Ingrid.

Så går tiden. Jag syns allt oftare ute i kvarteret där alla känner alla, men utan barnvagn. Ingen vågar fråga. Jag har inget jobb att gå till och min roll som mamma och sköterska är förbi. Jag börjar bli besatt av ämnet sorg och varför det är så tabu. Jag ger ett löfte till Ingrid att göra hennes historia levande så att jag kan hjälpa andra och bryta ner tabut att vi inte får känna eller uttrycka sorg öppet.

Jag tar även upp frågan om emotionellt stöd för föräldrar med både barnsjukhuset och det pallitativa hemsjukvårdsteamet som hjälpt oss. Det fanns ingen som tog hand om oss som par och föräldrar, så jag tar nu på mig rollen som kontaktperson för föräldrar vars barn fått diagnosen SMA.

Så hur blev det med löftet att hjälpa andra och bryta ner tabut om sorg?

Idag arbetar jag som handledare i Sorgbearbetning, föreläser om ämnet sorg på företag och sjukhus. Att få guida en människa igenom sin sorg, att få ett avslut, kunna släppa taget och gå vidare i livet är den största gåva jag fått av Ingrid, och jag hade aldrig kunnat göra det jag gör idag om inte hon hade funnits i mitt liv.

I mitt fall har min förmåga att acceptera det som hände och kunna släppa den känslomässiga smärtan öppnat en ny väg för att hjälpa andra i läka sina hjärtan och lita på livet igen. Sorg är komplex, men genom att läka din känslomässiga smärta kan du öppna upp för ett liv fyllt med kärlek, glädje och möjligheter igen. Jag har lyckats nå fram till läkning, och det är någonting jag önskar av hela mitt hjärta att du också når fram till.


Karin Andersson Hagelin är bosatt i Zürich, Schweiz med sin man och två barn. Hon är certifierad i metoden Sorgbearbetning vid Svenska Institutet för Sorgbearbetning i Stockholm och certifierad i EFT (Emotionla Freedom Technique). Karin har sin coaching mottagning via Skype eller personligen i Zürich. Vill du veta mer så ta gärna kontakt med henne via Facebook eller besök hennes webbsida www.hagelingriefrecovery.com.

“Life will break you. Nobody can protect you from that, and living alone won’t either, for solitude will also break you with its yearning. You have to love. You have to feel. It is the reason you are here on earth. You are here to risk your heart. You are here to be swallowed up. And when it happens that you are broken, or betrayed, or left, or hurt, or death brushes near, let yourself sit by an apple tree and listen to the apples falling all around you in heaps, wasting their sweetness. Tell yourself you tasted as many as you could.”
― Louise Erdrich, The Painted Drum LP